1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - 7 - 8 - 9 - 10

Den här klubbhistorien är hämtad ifrån ett häfte, där Folke Jansson har skrev ner till klubben 50-års jubileum, lite har tagits bort, men inget viktigt. Berättelsen sträcker sig över tio dokument. Bilder Bilder finns på nästan alla sidor, och om man för muspekaren över bilden dyker det upp en bildtext...

Klubbens Historia

Hofors Kanotklubb bildades på Märthas Konditori den 31 januari 1943 med tretton blivande medlemmar närvarande. Initiativtagare till klubben var Gösta Larsson, Albert Kulle, Erik Stolt och Erik Malmberg. Dom hade några gamla kanoter och brukade träffas på olika sjöar under sina paddelturer. Det var då tankarna väcktes att bilda en förening för alla som var intresserade av friluftsliv och kanotpaddling. Klubbens första ordförande blev Gunnar Svensson. Han kom från Varberg och hade varit med att bilda Kanotklubben Bris, där han även var aktiv som kanotist. Albert Kulle blev vice ordförande, Wera Lundh sekreterare och Erik Malmberg blev förste kassören. Klubbens syfte var att verka för kanotsportens sunda utveckling.

Kanoterna förvarades de två första åren i ett skjul i Sikviken, mitt emot nuvarande kanothuset vid sjön Hyn. De första spadtagen för dagens kanothus togs i april 1945. Den nybildade klubben hade då av SKF Hofors Bruk fått 600 kubikfot virke, mätt med sågverkschefen Erik Malmbergs stora fötter, enligt hans egen utsago. Det räckte till ett kanothus med plats för 50 kanoter, två kalla omklädningsrum och ett litet förråd. I samma veva fick klubben även 400 kronor av Bruket och 750 kronor från Riksidrottsförbundets Idrottsplatskommitté. Kassören fick punga ut med 7 kronor och 65 öre för hela bygget.

Klubbmedlemmarna gjorde allt jobb själva och redovisade 1626 arbetstimmar. Till de allra flitigaste hörde Gösta Larsson, Erik Stolt, Albert Kulle, Erik Malmberg och Folke Jansson. Samtliga gjorde mellan 230 och 140 arbetstimmar. Kanoterna kunde flyttas in på hösten 1946

År 1962 fick vi elektricitet till vårt kanothus, så det blev betydligt trevligare, och man såg att få på sigsinga egna kläder efter de sena träningspassen på hösten, men fortfarande måste man tvätta sig i Hyns kalla vatten.

Den 8 november (1964?) började klubbmedlemmarna gräva grunden till en ny klubbstuga. Vi hade då fått anslag beviljade från Hofors Idrottsråd, där Hofors Komun och SKF Hofors Bruk som satsade 50% var. Vi fick även ekonomiskt bidrag rån RF:s Idrottsplatskommittè.

Vintern 1964/65 var arbetssam. Det var kallt, men trots det var verksamheten i full gång vid bygget mest varje kväll och på helgerna. Ja, även på dagtid för de som hade friskift från jobbet. Det var många snickare och andra hantverkare i farten, och i slutet av maj 1965 kunde vi ta vår nya stuga i besittning. I den fanns klubbrum, tre omklädningsrum, tvättrum och en bastu.

Stugan har sedan dess varit den verkliga samlingspunkten, från tidig vår till sen höst, med snack och kortspel både före och efter träningspassen. Och framför allt är det varmt och ombonat i förhållande till de gamla omklädningsrummen, och så är det underbart med bastu ibland efter kyliga träningspass. De första åren bar vi in tvättvatten, men 1968 kunde vi ordna så att vi fick varmdusch i tvättrummet. De gamla omkädningsrummen iorndningställdes till kanotplatser.

På hösten 1971 var det så dags för nästa byggetapp. Kanothuset hade återigen blivit fullt med kanoter och istigningsbryggan var helt slut. Vi samlades några klubbmedlemmar ett par veckoslut och jobbade intensivt. Kanothuset förlängdes med sex meter, så att vi fick plats med 20 kanoter till, och dessutom ett nytt förråd för annat material. En ny istigningsbrygga gjorde vi till våren 1972 och den hänger med än.

Anslagsbeviljande myndigheter har varit snälla mot Hofors KK, vilket vi är mycket tacksamma för. Till klubbstugan fick vi 10 000 kronor från Hofors Idrottsråd och 8 000 kronor från Riksidrottsförbundet. Material och inventarier gick på 18 746 kronor plus drygt 2 500 frivilliga arbetstimmar. Till utbyggnad av kanothuset och bryggan fick vi anslag från Hofors komun, så att materialkostnaderna täcktes. Att göra jobben har inte varit några problem, då det funnits, och fortfarande finns, många starka och villiga händer i klubben.

1966 blev vi först i landet med en permanent bojad kanotbana. Ett jobb vi påbörjade under senvintern det året. I Hyn var det lågvatten och vi fick tillständ att spränga bort ett grund som låg i närheten av banan. Det blev en salut på 21 skott, och sen hade vi paddelfritt vattem äver grundet.

Den gången lånade klubbkassören, Sven-Åke Holmer, pengar i banken. Några i styrelsen gick in som borgenärer, så att vi kunde göra förmånliga inköp av material till banan. Innan säsongen var över var lånet återbetalt.

1967 byggde vi vårt måldomarhus, och sedan har det varit lätt att ordna tävlingar. Olika kiosker byggdes i samma veva. SKF Hofors Bruk bidrog med virke för 2 000 kronor till måldomarhuset.

1 - 2 - 3 - 4 - 5 - 6 - 7 - 8 - 9 - 10